Nu har barna vuxit upp, och nästintill flugit ut, en helt och den andra delvis 😁 Det är nu man som förälder kan "börja leva livet"

 

Nu som all tid finns när man slipper skjutsa barnen till aktiviteter, slipper föräldramöten, kvartsamtal och annat.

 

Nu så!!!

 

Eller inte,,,

 

helt plötsligt är ens egna föräldrar gamla, och det är väl helt OK med det, men sen blir de helt plötsligt sjuka också, vilket de naturligtvis inte kan rå för.

 

Men det innebär att istället för kvartsamtal, och skjuts till barnens aktiviteter, är det nu skjuts till vårdcentralen, onkologen, samtal med biståndshandläggare. 

 

Man åker i expressfart till Mataffären, till apoteket och har koll på datum och tider.

 

Helt plötsligt ställs det helt andra krav på mig, jag har blivit vuxen, men just nu känns det som det bara är halva sanningen, för just nu känns det som jag får kliva upp ett steg ytterligare, och bli extremt jättevuxen.

 

Nu känns det som om allt hänger på MIG, och det gör ju det, jag har inga syskon, vem ska jag be om hjälp, ja dottern då, hon ställer upp jättemycket och även sonen förstås, han får meka bil åt de gamla.

 

Och det är nu jag förstår att vila, det får man fan i mig göra i graven!!