MENY
Vi träffades 1986, Du skulle till USA och din häst Casper skulle stå på ridskolan där jag jobbade, och jag skulle hjälpa till med att ta hand om honom.
Sen dess har vi varit vänner.
Vi jobbade ihop under några år på Lindex, sen har vi träffats och fikat och pratat, med dig kunde man prata om precis allt, och jag tror du kände likadant med mig?
Åren gick och vi fick respektive, vi träffades några gånger alla fyra hemma hos er och käkade. Vi fungerade så bra ihop alla fyra, hade lika värderingar och lika åsikter om det mesta, diskuterade högt och lågt, hade så himla trevligt ihop.
Men med arbetsliv så blev det mer sällan som vi träffades, kanske en gång per år? Ibland oftare och ibland mer sällan, men samma gällde varje gång vi sågs så var det som om vi hade träffats igår, och vi tog alltid vid och pratade där vi slutade sist vi träffades, och då vi sågs så sällan så hade vi ofta mycket att ta igen.
Den här gången hade det gått alldeles för långt mellan våra träffar, sist hade vi kontakt den 28 januari i år, då jag fick ett sms från dig;
"Vill önska er en superbra semester! Kram K o W"
Jag svarade "Tack! Vi måste ses när vi kommer hem!"
Tänk om jag då vetat att jag aldrig mer skulle få träffa dig!!!
tårarna vill inte sluta rinna.............
Tänk om jag vetat........
Hade så gärna varit vid din sida.........
Jag hade inte en aning om att du mådde dåligt..........
Varför hörde jag inte av mig?
Varför blev det så här?
Nu finns du inte mer, den 16 augusti för ganska precis en vecka sedan valde du att ta ditt liv.......Du, av alla? Det finns inte i min världsbild att Du älskade vän ens hade dom tankarna!! Hörde att du sökt hjälp men inte fått det!!
Om jag bara vetat......
Du lider ju inte mer, jag hoppas du funnit frid nu, och att det som hemsökte dig har försvunnit!
Jag tänker på din man, dina föräldrar, din bror och dina älskade hundar......och tårarna rinner igen,
Varför?
Saknar dig älskade vän 💗 hur ska något kunna bli som vanligt igen?
0