Så blev det tisdag, vindstilla; in med Impreza och fixa iordning och så satt jag i sadeln klockan 08,00.
Nån idiot som körde med lövblås vid kyrkomuren, men vi kom förbi utan åthävor.
På väg till klätterbackarna red vi hem till pappa där Impreza blev utfodrad med äpplen.
Sen red vi bort till klätterbackarna och körde igång, efter några vändor, hörde vi ljud bakom oss och gjorde halt precis innan vi skulle påbörja ytterligare en klättring nedför....
Då helt plötsligt har vi en stor Rottweilerhane i hasorna, den är lös,stor och lekfull, och den lyssnar inte ett dugg på sin husse som ropar på honom.
Harry som Rottisen heter gör lekutfall gång på gång mot Imprezas bakben och woffar från djupet och försöker på alla vis få igång Impreza.
Jag tackar för att Impreza är van vid hundar, väldigt van vid hundar, hon reagerar inte ens, tittar lite på honom och nästintill nonchalerar Harry, som tur är, antaglien när Harry märker att inte Impreza går igång på hans inviter så lyssnar han så äntligen på sin husse, och vi kan fortsätta vår klättring.
0