Emellanåt är det svårt att veta vad man ska skriva om, många tankar som rör sig i huvudet. Jag trodde för exempel att jag skulle bli med häst igen, och blev det, men insåg snart mitt misstag.

 

Jag är väldigt naiv vad gäller häst, och tror alla om gott. I det här fallet var nog problemet mest att hästen jag köpte kom raka vägen från uppfödaren det är inte alltid det bästa, även om de oftast är oförstörda, men också väldigt bortskämda!

 

Denne kille visade sig snabbt vara väldigt bufflig, och väldigt ranghög och dominant, och den kombon ihop med en sån jag, dvs en tant, som, även om jag vill träna och tävla, mestadels, om jag ska vara ärligt vill kunna sadla och rida ut i skogen SJÄLV. Det är verkligen hallelujamoment för mig-. När denne herre ställde sig på bakbenen efter att först backat och backat och backat och nära nog backat in i elstaket och bilar, ja då höll det inte längre. Jag är inte så tuff så jag där ute på grusvägen mellan två elstaket börjar piska på för att tvinga honom framåt, med stor risk att han hade backat in i eltråd och ja, jag kan ju bara se senariot framför mig 😖

 

Många, bla den fd ägaren tyckte jag skulle ge honom en chans.....hur då? Ju fler gånger jag försökte och han fick sas "vinna" desto mer enveten blev han ju att han INTE skulle gå förbi, och framförallt inte gå från stallet som det kom att sluta vid.....han var orädd för saker och ting så det hade inte med saken att göra. Och han fungerade att lasta och åka och träna med och han fungerade på sandbanan vid stallet. Men jag skulle ALDRIG kunna leva med det, att bara rida så!

 

Jag satte ut annons på honom och svarade på sökesannonser. och ganska snart hade jag inressenter. 

 

Och efter första provridningen var han såld!

 

Och det känns så bra, att han kom bort härifrån, och nu är han älskad och förstådd och kommer aldrig att behöva ridas ut själv 😁 inte än i allafall. Jag var ärlig med varför jag sålde honom, för mig är det en självklarhet då jag inte vill att nästa köpare ska hamna i samma situation som mig!

 

Nu då? Ja många tror ju att jag bara ska börja leta efter nåt nytt "nu när jag äntligen bestämt mig för att ha häst igen" men den här situationen som jag nyss var i har verkligen fått mig att tänka ett varv till, och just nu känner jag bara att NEJ, inte häst igen!

 

Jag ska inte säga aldrig mer, för trots allt har jag valt att behålla sadeln, då jag haft svårt att hitta min favoritsadel och nu när jag äntligen hittat en så tänker jag nog ha kvar den, ev. kommande barnbarn får kanske leka i den 😄 och hästtransporte fyndade jag verkligen och den är så bra att ha inom företaget så den kommer också att få stanna! kanske kan jag tänka mig att hyra ut den till vettiga människor....

 

Sen är det det här med att hyra in sin häst, det är inte kul, och missförstå mig rätt nu, där jag hyrde in går det verkligen inte att klaga på något!!

Där fanns allt (ja utom ridhus då) men alla service som ingick var helt toppen, och ridvägar (om man nu lyckas komma från stallplanen) och fin sandbana, och hästarna fick vara ute mycket och fick mat 5 ggr/dag, kunde inte önskat mig mer....förrutom det där med att ha närhet till sin egen häst....att hyra in innebär ju också att häste får en tightare kontakt med den som äger stallet än den som äger den....

Jag vill vara den som morgonfodrar, som byter täcke, som släpper ut, som kollar till den i hagen under dagen, som lunchfodrar, som fyller på vatten i hagen .som kommer och tar in på efter middagen, som eftermiddagsfodrar, som kvällspysslar och slutligen ger kvällsmat, det vill JAG göra själv, det är min häst och jag vill vara den som den ser flest gånger per dag, den ska veta att det ÄR JAG som kommer med mat, jag som släpper ut och tar in, och jag som pysslar med den varje dag att han är MIN! 

 

Det skär verkligen i mitt hjärta att behöva stålsätta sig och bara vara där i stallet en gång om dagen, det känns så fruktansvärt opersonligt, kan lika gärna rida på ridskola en dag i veckan, känns det som FÖR MIG, jag vet ju att ni är många därute som har det precis så här och det verkar ju som om ni inte alls känner så här? 

 

Men det kanske är olika på hur man känner när man en gång haft sin häst hemma?

 

Inget är fel förstås, utom att jag tycker det är fel för mig!

 

så OM jag skulle ha häst, skulle jag definitivt först vilja flytta till en gård på landet, i skogen, och kunna ha hästen hemma igen. 

 

"DU bor ju på landet" 

 

Nä det gör jag inte, jag bor mitt emellan gamla och nya E4 här är inte lämpligt alls att ha häst, enligt mig, det går, men är långt ifrån drömmen om en gård på landet!