Kan inte rå för det, men jag älskar verkligen hösten, en del säger att det har att göra med när man själv är född? Och ja, jag är ju en oktobermänniska, kanske det hör samman?

 

Mamma är fortfarande inlagd, och det känns jätteskönt, att slippa tänka på henne var eviga minut och undra om hon ska ringa och "det är något" och man måste rusa dit, eller ringa mobila teamet, eller åka akut in med henne, eller rädslan för att hon har gjort sig själv illa?

 

Har man aldrig varit nära en psykiskt sjuk människa är det svårt att förstå, jag har supersvårt att ta in att mamma, MIN mamma är psykiskt sjuk, det har liksom aldrig funnits på min världskarta att hon eller någon i min familj skulle ens kunna bli det???

 

Nu när mamma inte är hemma så passade jag på att stjäla en nyckel hem till henne, hon tyckte inte jag behövde ha en för posten kunde jag ju ta hem till mig tyckte hon och vattna blommorna kunde jag ju göra då innan vi åkte...men jag stal en nycket!

 

Jag var där till och från hela dagen igår och STÄDADE, om ni visste hur jäkla snuskigt skitigt det var så skulle ni nog förstå varför mamma inte ville jag skulle ha nyckel för hon vill ju inte att jag ska ta tag i skiten, det är antagligen pinsamt och förnedrande för henne att jag ska städa  där, men vem ska annars göra det?

 

Vet inte hur många maskiner tvätt jag tvättat, slitet bort allt från sängen och alla kläder jag hittat är snart tvättade, och det är skurat och dammat och dammsugit överallt snart, hann inte riktigt klart igår, får åka dit i dag igen och göra färdigt, måste ju vara skönt för mamma att komma hem till ett renstädat hem som dessutom är fritt från BANANFLUGOR, de är fan i mig överallt, kan bero på att hon inte gått ut med soporna.....blä så äckligt, blir ju ännu mer vidrigt när de har sån där grön påse med matrester som fått stå ett tag om vi säger så......