Begravning
Igår den 6 september var det begravning för min älskade vän Kibbe, den 16 september skulle hon fyllt 54 år.
 
Men någonting gick väldigt snett, och jag kommer ha dåligt samvete hela mitt liv för att jag inte fanns där för henne när hon mådde så dåligt.
 
På ett halvår gick hon från den vanliga, glada, ödmjuka positiva Kibbe till att bli ett vrak som ifrågasatte varför hon ens skulle leva och förpesta livet för sina nära och kära....
 
Jag hann aldrig se henne när hon var dålig, en del på begravningen sa att jag skulle vara glad för det. Men jag önskar ändå jag fått träffa henne under hennes tid då hon mådde dåligt, för att jag skulle kunna förstå vad som hänt!
När jag såg fotot på henne där vid kistan så är det så ofattbart overkligt att hon gjorde det hon gjorde!
 
på ett halvår försvann en av mina äldsta väninnor som jag hade så kär!
 
Ältar och ältar det här om och om igen, jag förstår ju att jag inte kunde gjort något skillnad i hennes liv där och då när hon mådde så dåligt. MEN jag kunde åtminstone varit där, funnits där lyssnat och gett stöd. 
 
Men hon drog sig undan och svarade inte på sms eller telefonsamtal, så det var väl det här hon ville, fast det svider i hjärtat att försöka förstå det!!
 
Får gråtattacker emellanåt, och i kyrkan var det så svårt, vi var sååå många som kommit för att ta avsked och det var TUNGT, kistan där framme där Kibbe låg i, bara det var svårt att ta in....
 
Hennes man, K, : Maria, sa han och omfamnade mig, "jag vet inte vad som hände" viskade han i mitt öra, och mina tårar rann och rann. Kibbes föräldrar, gamla och böjda men starka i stunden...,.hennes bror som när jag sa att jag så gärna velat vara där; att han försökt nå mig på genom att ringa genom messenger men att jag tydligen inte haft den funktionen inkopplad(?) Då hade det ju ändå varit försent, då var hon ju redan borta....
 
Ta hand om varandra, ta hand om dina vänner!
 
Det är svårt, jag har flera väninnor som jag ser väldigt sällan, men älskar dom lika mycket ändå, men avstånd och aktiva liv gör att man träffar dom sällan, men likväl när man träffas så är det som igår.
 
Men man kan ju smsa (som Kibbe och jag gjorde ) och man kan faktiskt ringa....
Glöm inte bort dina vänner, du kommer ångra det jag lovar, trots att jag inte känner att jag glömde bort Kibbe, hon fanns alltid närvarande, och kommer alltid att göra det!
 
Varför? 😭
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress