Som ni vet gjorde jag ju ett rejält felköp med den sista hästen jag köpte....så jäkla förargligt och det tog verkligen på min självkänsla.

 

Även om jag vet att jag inte är nån GP-ryttare så ser jag mig själv ändå som en hyfsat bra ryttare, med känsla och ja som "kan sin sak"

 

Men tydligen inte. W som införskaffades visade sig ha oanande talanger i att inte vilja lämna stallbacken, vilket resulterade i att han när man gick på honom, backade ner i dikena som var och i det här fallet fanns det elstängsel nedanför dikena som han mer än gärna försökte backa ner i....gick du på honom med spö så ställde han sig dessutom på bakbenen. Den gamla Kärringa Gunnarsson blir inte så katig då om vi säger så.

 

Många, bla förra ägen tyckte inte jag skulle "ge upp så lätt" Ok av vad menar man med det då? Jag red även ut med sällskap men han vände ändå och ställde sig på bakbenen och skulle hem till stallet, så han brydde sig inte ens om att han hade sällskap, då blir jag ganska liten och uppgiven. Jag är inte en sån människa som kan rida bara hemma på sandbanan, jag vill framförallt ha en häst som tycker om att göra saker med mig, som ex rida ut i skogen, som "springer på" transporten och vill med mig på träningar och tävlinga som uppskattar mig och vill vara med mig.....så ja när W ´s ägare inte ville köpa tillbaka sin egna uppfödning som ALDRIG gjort så här innan.....så såg jag ingen annan utväg än att sälja honom. 

Jag är VÄLDIGT ärlig när jag säljer så jag (till skillnad från fg ägare??) så jag var väldigt öppen med varför jag sålde. Han såldes på några dagar och jag fick tom några tusenlappar mer än vad jag gav....sen skjutsade jag honom till hans nya ägare och såg att han skulle få det toppen. De är så nöjda med honom och rider ALDRIG ut själva, de har provat och inte heller lyckats 🙂 känns ju skönt för mitt ego....

 

När han var "väck" frågade alla om jag letade nytt....ALDRIG var mitt svar, så dålig som jag kände mig efter W, så fanns det inte på världskartan att skaffa en ny "Idiot" Men nu har det gått ett år typ, och jo jag hade ju bestämt mig för att jag skulle ha häst igen, och nu har den känslan kommit tillbaka och min självkänsla är lite bättre, fan jag vet ju att jag kan 😁

 

Så nu har jag börjat sökandet, känns som jag letar efter "den heliga graalen" 😅 viktigast för mig som gammal kärring är att hästen ska kännas TRYGG! 

Den ska gilla att umgås med mig.

Den ska gilla att gå ut i skogen med enbart mig

Den ska springa in själv i transporten

Den ska vara go och trevlig att hålla på med

 

De växer inte på träd.

 

Igår provade jag ett sto som höll måtten väldigt bra, men hon var svår att hitta knapparna på och det hade ägarinnan varit väldigt tydlig med så jag visste det, lägg sen till att jag i stort sett inte ridit på 4 år, den korta tid jag hade W kan inte räknas som ridning.

 

Så NÄR jag får ridkondition så kommer jag ju kunna komma mer till riding och då brukar det mesta lösa sig....

Men detta sto var ett STO på gången, lite sur när man borstade under magen och ja ni vet, inte för att jag inte är van vid det men kanske det inte är det man söker i första hand?

 

Hon går inte bort på min lista men jag måste suga på karamellen och på söndag provar jag en till....en som jag egentligen passar mig bättre men jag har nästan redan bestämt att han är för stor. efter W. vill jag inte ha en 170 häst igen, de ÄR för stora....men man ska inte ha de här förutfattade meningarna...storleken har ingen betydelse egentligen...

 

Sen ska vi ju på semester så jag tänkte jag ska fundera under den lite mer på vad jag vill ha och hur de här två jag hinner provrida innan semestern egentligen funkade....sen när jag kommer hem tar jag upp letandet igen och är inte de här två sålda så finns det nog med på listan fortfarande....

 

Den som lever får se....